Standard för COLLIE, LÅNGHÅRIG

                                                                                                                           

 

 

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Användningsområde: Vallhund

FCI-Klassifikation:Grupp 1, sektion 1

 

 

 

 

 

 

Bakgrund/ändamål

 

Långhårig- och korthårig collie skiljer sig bara genom pälslängden.

Den skotska vallhunden anses ha sitt ursprung i lokala hundar

som blandades med de hundar som romarna förde med sig till

de brittiska öarna år 50 f. Kr. Under hundratals år var vallhundar

en ovärderlig hjälp åt boskapsägare i deras arbete. När intresset

för rasavel och hundutställningar uppstod under 1860-talet så var

det den långhåriga höglandsvallhunden som först uppmärksammades.

Drottning Victoria var en stor beundrare av collie vilket

förhöjde intresset för de vackra vallhundarna som fashionabla

sällskapshundar. Den långhåriga varianten var först att utvecklas

från en enkel arbetshund till en glamorös utställningshund, och

det på mindre än 50 år. Den korthåriga varianten har inte rönt

samma stora intresse som utställningshund. Vallningsinstinkten

anses väl bevarad hos vissa individer. Som alla andra vallhundsraser

har även collie en snabb inlärningsförmåga och en hög

arbetsvillighet.

 

 

Helhetsintryck

 

 

Långhårig collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni.

Kroppsbyggnaden ger intryck av styrka och rörlighet utan

att vara grov eller klumpig. Colliens uttryck är mycket viktigt och

uppnås genom en fullkomlig balans mellan skallen och nospartiet,

ögonens storlek, form, färg och placering samt korrekt ansatta

och burna öron.

 

 

Uppförande/karaktär

 

 

Rasen skall vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller

aggressivitet.

 

 

Huvud

 

Huvudets form är av stor betydelse och det skall stå i proportion

till hundens storlek. Huvudformen skall sedd både framifrån och

från sidan påminna om en jämn och trubbig kil. Huvudets sidor

skall avsmalna gradvis från öronen mot den svarta nostryffeln,

utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Skallens

övre plan och nosryggen skall sedda i profil vara parallella, raka

och av samma längd.

 

 

 

Skallparti

 

Skallen skall vara flat. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan

av underkäken får aldrig vara överdrivet.

 

 

Stop

 

Stopet skall vara litet, men urskiljbart. Stopets centrum skall vara

placerat mitt emellan de inre ögonvrårna och det skall utgöra

mittpunkten för huvudets hela längd.

 

 

 

Nostryffel

 

Nostryffeln skall alltid vara svart.

 

 

 

Nosparti

 

Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt.

 

 

Käkar/Tänder

 

Käkarna skall vara kraftiga med tillräckligt stora tänder och ett

perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett, dvs överkäkens

tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel

till käkarna. Underkäken skall vara stark och väl markerad.

 

 

Ögon

 

Ögonen är ett mycket viktigt kännetecken, som ger det milda

och vänliga uttrycket. Ögonen skall vara medelstora (aldrig riktigt

små) och mandelformade med något snedställd placering.

Färgen skall vara mörkbrun, undantag gäller för blue merle, där

ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det

ena eller båda ögonen. Uttrycket skall vara mycket intelligent och

vid lystring vaket och livligt.

 

 

Öron

 

Öronen skall vara små, inte ansatta för tätt eller för långt isär på

hjässan. I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att

ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt

av sig självt.

 

 

Hals

 

Halsen skall vara muskulös, kraftfull och förhållandevis lång med

väl välvd nackbåge.

 

 

Kropp

 

Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.

 

 

Rygg

 

Ryggen skall vara fast med en lätt förhöjning över länden.

 

 

Bröstkorg

 

Revbenen skall vara väl välvda, bröstkorgen djup och tämligen

bred bakom skuldrorna.

 

 

Svans

 

Svansen skall vara så lång att sista svanskotan når åtminstone till

hasleden. När hunden är lugn bärs svansen lågt men med något

uppåtböjd svanstipp. När hunden är alert får svansen bäras högt,

men aldrig in över ryggen.

 

 

Extremiteter

 

 

Framställ

 

Frambenen skall vara raka och muskulösa med måttligt rundad

benstomme.

 

 

Skulderblad

 

Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.

 

 

Armbåge

 

Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

 

 

Tassar

 

Framtassarna skall vara ovala och trampdynorna välutvecklade.

Tårna skall vara välvda och tätt slutna.

 

 

Bakställ

 

 

Lår

 

Låren skall vara muskulösa.

 

Knäled

 

Knälederna skall vara välvinklade.

 

Underben

 

Underbenen skall vara torra och seniga.

 

Has

 

Hasorna skall vara korta och starka.

 

Tassar

 

Tassar: Baktassarna som framtassarna men något mindre

välvda.

 

 

Rörelser

 

Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd

hund skall aldrig ha utåtvridna armbågar, men rör sig trots det

med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande

eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredsställande. Rörelserna

skall sedda från sidan vara flytande. Bakbensrörelserna skall

vara kraftfulla med ordentligt påskjut och sedda bakifrån skall de

vara parallella från hasleden till marken men inte för trånga. Ett

tämligen långt steg är önskvärt och hunden skall röra sig lätt och

till synes utan ansträngning.

 

 

Päls

 

Pälsen skall följa kroppens kontur och vara mycket tät. Täckhåret

skall vara strävt. Underullen skall vara mjuk, ullig och mycket tät,

så att den nästan döljer huden. Manen och bröstpälsen skall vara

mycket riklig, masken (ansiktet) korthårig. Örontopparna skall

vara korthåriga men håret skall vara längre nedåt basen. Frambenen

skall ha rikliga fanor, bakbenen ovanför hasorna skall vara

rikligt hårbeklädda men nedanför korthåriga. Håret på svansen

skall vara mycket rikligt.

  

 

Färg

 
 

Tre erkända färgvarianter: sobel och vit; trefärgad; blue merle.

 

 

Sobel

 
 

Alla nyanser från ljust guld till djup mahogny eller skuggad sobel.

Ljus halm- eller gräddfärg är absolut inte önskvärt.

 

 

Trefärgad
 

 

Övervägande svart med djup tanfärg på huvudet och benen. En

rostig färgton i täckhåren är absolut inte önskvärt.

 

 

Blue merle

 

 

Övervägande klar silverblå, fläckad och marmorerad med svart.

Djup färg i tanteckningen föredras, men avsaknad av tantecken

är inget fel. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton

i täckhåren eller underullen är absolut inte önskvärt.

 

 

Vita tecken

 

 

Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den

typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras: helt eller

delvis vit krage, vitt bröst, vita ben och tassar, vit svanstipp. En

bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.

 

 

Storlek/vikt

 

 

Mankhöjd

 

Hanhund: 56-61 cm

Tik: 51-56 cm

 

Fel

 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

 

Nota bene

 

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

 

 

Testiklar

 

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen